Fram till mitten av 1970-talet var den rättsodontologiska verksamheten, såväl den praktiska som den akademiska, tämligen löst organiserad. Undervisningen vid tandläkarutbildningen blev vid denna tid obligatorisk efter att under lång tid varit ett frivilligt ämne bestående av några enstaka föreläsningar. Den praktiska verksamheten utgjordes av enstaka identifieringsfall i Stockholm, Göteborg och Malmö. I början av 1970-talet fick ämnet en viss struktur genom att en tjänst inrättades inom ämnet.

En ny rättsodontologiska organisation förelåg hösten 1975. Fram till dess var verksamheten både i Stockholm och Malmö enbart förlagt till respektive tandläkarhögskola. En ny tjänst som rättsodontolog inrättades på socialstyrelsen med placering dels vid rättsläkarstationen på Kl i Solna för den praktiska delen –obduktionsverksamheten, dels vid den nya tandläkarhögskolan i Huddinge för den teoretiska delen, inkluderande forskning.

Rättsodontologin blev på detta sätt integrerad både i rättsmedicinen och i den odontologiska fakulteten. Detta blev en lyckad uppdelning av ämnesområdet, som nu började utvecklas på ett mycket positivt sätt.

Intresset för ämnet från studenter, kollegor och olika myndigheter var stort, vilket tog sig uttryck i många och nya värdefulla kontakter. Kunskapen om ämnesområdet fick en vid spridning via föreläsningar och tidningsartiklar.

Till 1976 års riksstämma hade Gunnar Johanson – som nu uppehöll tjänsten – blivit uppmanad att med en poster i bilder och text presentera den rättsodontologiska verksamheten. Många intresserade kollegor tog sig tid att stanna och diskutera, och redan nu uppkom tanken på en förening för de kollegor som var intresserade av ämnet. 1977 kom den första notisen i tandläkartidningen (24/77) om att planer fanns för att bilda av en rättsodontologisk förening som en sektion under Tandläkarförbundet.

Vid 1979 års riksstämma beslöts att en rättsodontologisk förening skulle bildas.